Tänk att vår heliga skrift, Bibeln använder sig av det enkla uttrycket som inte låter så andligt om man skulle förklara ett möte med en levande Gud eller en andlig värld. Det är ingen frammaning av stämning eller koncentration med benen i kors utan just som det står vid flera tillfällen; "helt plötsligt". Till exempel "Plötsligt stod Han där mitt ibland dem" (Joh.20:26) "Plötsligt var det tillsammans med ängeln..". (Luk.2:13) Jag kommer ihåg när jag själv hade väldigt ont i ryggen, en smärta som jag trodde syntes utanpå. Så vid ett tillfälle gick jag fram till förbön i gudstjänsten. Min pastor Åge Åleskjaer började be för människorna till höger om mig och han hann inte ens komma fram till mig förrän smärta försvann. Jag blev så paff så jag vände mig om och tittade på personerna i bänkarna för att se deras respons - såg de något? såg de någon? Det måste väl ändå ha synts tänkte jag så påtagligt det var, men ändå blev jag så förvånad.
I skrivande stund befinner jag mig i ett mirakel hela jorden kan bevittna. Ett återupprättat Israel och dess stad Jerusalem. Något som profeterades för över 2500 år sedan. Hur än kyrkofäderna tolkat det symboliskt så äger det rum helt plötsligt. "Skulle något vara så underbart att det inte skulle kunna ske?" säger Gud och till intet gör mänskliga förklaringar. Sakarja 8:1-6 är Guds deklaration. Det går inte att att förstå Israel och Mellanöstern enbart utifrån ett politiskt perspektiv. Det går inte heller att förstå det utifrån ett religiöst perspektiv, det måste ses utifrån ett bibliskt perspektiv. Och även Bibeln är inte så "religiös" som vi ofta vill göra den till. Missförstå mig rätt. Strosar man omkring här i landet, snappar upp lite om traditionerna från äldre som bott här, men när man se allt det som Jesus ofta ta till hjälp för att förklara något, som tex träden eller frukten, framträder Jesu karaktär plötsligt så nära för mig. Tänker till exempel på när Jesus plötsligt ser en man som sitter uppe i ett träd, Sackeus, och Jesus gör en spontan kommentar till honom som resulterar till en total livsförvandling för Sackeus. Att vara öppen för Gud och Guds verk i vardagen är något som vi alla behöver räkna med på ett nytt sätt. Visst är det bra med stora konferenser, Jesus samlade också 4-5 000 vid något tillfälle, men det talas mest om personliga möten mellan Jesus och den enskilda.
Att som i år få fira landets 75.e självständighetsdag på plats i självaste Jerusalem har varit en upplevelse. Firandet långt in på morgonen i stadens centrum till hög musik och människor i alla åldrar som är ute på gatorna är en sak. Alla museum som är gratis och välbesökta för både turister och invånarna en annan. Men firandet dagen innan till minnet av de fallna soldaterna, gjorde ett speciellt intryck på mig. Utan att hon visste att jag också varit med på hennes skola den dagen, berättade en 6 årig flicka på den messianska skolan vad de hade gjort på förmiddagen och visade med sina armar hur de hade stått stilla en jättelång stund för att vara ledsna och tänka på de soldater som dött. "Och sen i morgon ska vi vara glada", sa hon och demonstrerade det. På skolan jag besökte hölls det en samling, en ceremoni då elever växlade mellan att berätta landets historia från 1948 och fram till idag med israeliska sånger. Att se alla barn från låg- till högstadiet sitta tillsammans i nästan två timmar och lyssna, fick mig att tänka på att detta har de gjort i nästan 4 000 år, föra över berättelsen från generation till generation.
Men ändå en sådan här dag av firandet av landets återupprättelse, syns det dock att vara för underbart för många unga judar att också Messias ska komma hit rent fysiskt. I ett spontant möte med en av teatergrupperna den här dagen, kom ämnet upp. Ja, de känner till det tredje templet som är färdigt att byggas, men så typiskt judiskt så haglade frågorna om hur och vad vi som kristna verkligen tror. (Efter en stunds förklaring om vår evangeliska tro som skiljer sig från den katolska som de tycktes inte vara speciellt positiva till).
"Kommer verkligen Messias att vara en verklig person"? Skulle det ändå vara för underbart att vara sant? Nej, för precis i sin "gudomliga stil" så är dagen plötsligt här! Och fram till dess firar vi hans trofasta löfte och minns vi vad han gjort för oss!
Gitten Öholm, Krönika Inblick
