Efter en dag med en ordinerad Torah scriber som Rabbi Shmuel, går jag ut med en orubblig övertygelse om att Guds ord står fast genom alla tider. Det är inte något som anpassas efter varken kulturer eller generationer. Därför kan vi mötas i en stark trosgemenskap över nationer, vi har samma heliga skrift, Bibeln, varken någon annan skrift står över eller vid sidan! Samtidigt skäms jag över den senaste tidens lättvindiga hantering av Guds ord som om den kan tolkas hur som helst och används mer som en text att utgå från. Ser vi Bibeln som helig eller täcker det med att höra berättelser från den tolkad av någon annan?
Vi sjunger, eller i alla fall sjöngs den för många år sedan, bibelversen; "ditt ord är mina fötters lykta", men just nu tycks ordet inte ha en sådan betydelse eftersom det spretar i alla riktningar i den svenska kristenheten och allt rör sig om tolkningar. Stunden med Rabbi Shmuel blir därför som profeten Jesaja säger i kap.30:21 "så ska dina öron höra detta ord bakom dig: Här är vägen, gå på den".
Vi har fått lära känna Gud och hans karaktär genom att judiska män har vigt sina liv att leva utanför samhällets vardagsliv, i öknen för att i stillhet förmedla Guds ord så korrekt som möjligt. Att besöka Qumran är därför något mer än att se platsen i öknen där man fann Döda Havs rullarna, de heliga skrifterna , på 40-talet. Där levde dessa skrivare och vi står i skuld till dessa för att ha gett oss det andliga goda som Paulus säger i Rom. 15:27.
I över 3000 år har speciellt utbildade rabbiner fortsatt att för hand skriva Torah rullar. Det kräver koncentration och avskildhet förutom rätt temperatur och fuktighet för att fjäder, bläck och pergament ska förenas. Skulle det finnas en avvikelse - ett misstag, kastas det inte i papperskorgen eller i ugnen, utan det begravs med en helig vördnad som om det vore ett människoliv. Det är heliga ord, det är Guds ord, varken förslag eller kristna värderingar.
När landet återupprättades 1948 samlades Torah rullar från alla de länder som man kom ifrån in för att finna eventuella avvikelser. Hur hade de påverkats av "tidens tand" eller påverkats av kulturen i landet de förskingrats till, hade de hebreiska bokstäverna förändrats, hade ord förändrats? Alla rullar man fick in innehöll 304 305 tecken/bokstäver. Dessa skulle nu jämföras. Resultatet visar sig att det var endast 6 bokstäver som skiljde sig år, men det var vokaler som inte påverkar ordets betydning.
Ser vi på väckelsehistorien så tar den fart så fort Bibeln blev tillgänglig för "vanligt" folk på deras egna språk. Därför är det så viktigt med fortsatt översättningsarbete så alla folkslag, stammar får Guds ord på sitt språk. Men det är en färskvara precis som bröd och vi ska leva av båda dessa säger Jesus; "Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun". (Matteus 4:4).
Jag är också orubbligt övertygad om att hade Guds ord varit i centrum i våra sammankomster, lästs, begrundats och delats, hade både våra församlingar och familjer sett annorlunda ut. Då hade vi haft en gemenskap, kärlek och kraft och där var och en kommit i funktion för andras bästa.
För att avsluta lite bildligt vill jag säga; Låt dig inte luras i denna vackra sommartid där alla frukterna ser så läckra ut, vilket Adam och Eva gjorde och lät sig luras i sin trädgård då ormen, Satan, ifrågasatte med orden "Har Gud verkligen sagt"?.
Gitten Öholm, krönika i INBLICK Juni 2023
Medan våra kyrkor förmedlar kristendomens viktigaste högtid så heligt och starkt som möjligt genom mäktiga musikverk, dramaturgi och Hallelujarop, utspelar sig kampen mellan liv och död på riktigt i Jerusalem.
Israels kamp för sin överlevnad gentemot världssamfundet och muslimska terrorister är en sak. Konflikten mellan ultraortodoxa och vänsterliberala judar är en annan. För att inte tala om antisemitismen som växer för varje dag. Men nu råder även kraftiga spänningar inom den judiska befolkningen. Vad det senare kan leda till; "sinat achim" - hatet mellan bröder, vet de ledde till den romerska exilen.
Dagarna innan påsk gick jag längs gamla stans gränder tillsammans med en messiansk arab-palestinier som var mycket medveten om den kristen-religiösa andliga kampen. Han har växt upp som kristen arab men har mött Jesus och blivit döpt i den heliga anden för flera år sedan, börjat älska judarna och kallar sig nu för messiansk arab för att visa att det finns en skillnad.
Helgens rapporter från Jerusalem där de tre religionernas högtider sammanfaller och med raketangrepp som resultat, borde avskräcka varje icke religiös. Men det går inte att se på Israel med varken religiösa eller politiska glasögon. Landets historia, nutid och framtid kan bara förstås genom Bibeln där Gud talar om det judiska folket och landet som ingår i Hans eviga förbund med dem.
Seger är vunnen men kampen fortsätter
Det var i Jerusalem Jesus vann seger över döden och uppstod, men djävulen går fortfarande omkring som ett rytande lejon och försöker slakt, mörda och ödelägga. Det är det vi är vittne till idag.
När jag var i 30-årspldern tog min far med mig till en påskmusikal som Livets Ord framförde i Värnamo Pingstkyrka. Jag hade då tjänat flera år utomlands tillsammans med "starka förkunnare" som Reinhard Bonnke, Billy Jo Daugherty m fl och sett Guds manifestation i helande och befrielser på mötena. Det var inte ovanligt att folk reste sig mitt i sången när jag sjöng, för att stämma in och proklamera sanningen i sångtexten. Så nu när jag såg detta påskdrama tillsammans med min stilla, ödmjuka pappa, levde jag mig in i dramaturgin. Jesu död på korset är alltid en stark upplevelse. Men efter den scenen, illustrerades Jesu kamp nere i dödsriket som en boxningskamp. Häftigt! Djävulen satt in sitt sita kraftiga slag och Jesus föll kraftigt mot golvet. Precis som en domare förmodligen gör vid sådana tillfällen, en count down, började nedräkningen från 10, ackompanjerat av dramatisk musik. Jag visste ju att Jesus skulle resa på sig, men jag var ändå så tagen av stämningen, ljuseffekterna och det dramatiska spelet, vilket jag trodde att alla i kyrkan var. Så när musiken var som starkast, domaren ropar ut sista sekunden, noll och Jesus reser sig med all sin kraft, så reser jag mig i samma kraft från stolen uppe på läktaren och med handen i vädret ropar jag: AMEN!
Applåderna rungar i salen. Men jag inser strax att jag är den enda som har ställ mig upp, eller rättare sagt, hoppat upp. Och applåderna var dessutom inspelade som en effekt!
Ja, jag kände mig ganska dum. Men vad gör det när jag hitintills aldrig stött på en enda grav i Israel där man påstår att han fortfarande ligger!
Med denna Jesu uppståndelseskraft verksam i oss, har vi uppdraget att tala frid och fred över Jerusalem. Och be att denna svåra tid kommer att leda till en tid då Israel söker Gud och Gud svarar genom att utgjuta nådens och bönens Ande över Israel (Sak.12:10)
Gitten Öholm, krönika i Världen i Dag April 2023
Häromveckan stod jag som ett stort frågetecken i mitt hotellrum när jag öppnade locket på sopkorgen. Den hade tre olika fack, ett grönt, ett rött och ett svart. Jag försökte tänka ut om grönt var för eventuellt fruktskal eller gammalt snacks. Och vad klassa som rött? Är det för brandfarliga saker? Så vad gjorde jag då med godispapperet, äppelskrutten och prislappen på presenten? Jo allt hamnade i svarta facket.
Mycket från förra året skulle vi nog vilja kasta i en "minnenas sopkorg". till exempel all smutskastning och klagande på allt och alla, för att inte tala om svordomar som fullständigt exploderat och tycks vara helt självklara uttryck. Det borde hamna i facket för brännbart.
I ett samtal med en butiksägare häromdagen, uttryckte hon sin starka önskan om ett bättre år. Jag höll med henne och sa att jag faktiskt ber till Gud om ett år då vi får börja om med ett rent ark. Sedan berättade hon om fyra mäns om hade spelat padel tre gånger i veckan under en lång tid men plötsligt kom dem inte längre. När sedan padel-ägaren träffade en av männen på stan och frågade vad som hade hänt, förklarade han det med det svåra läget med ränta och bensinen. Padelägaren undrade hur det påverkade dem, för alla de fyra männen bor ju i hyreshus och apropå bensinen så delade de ju alltid på körningen så det kan ju inte försvåra deras ekonomi. Det som hör till berättelsen är just mannens spontana reaktion när han ställdes inför fakta och svarade på klingande småländska och några svordomar, att det hade han faktiskt inte alls tänkt på och erkände att han helt enkelt hade dragit med i det offentliga klagandet över prishöjningar.
Det ligger lätt till hands att citera Paulus ord "Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig till det som ligger framför" (Fil.3:13). Men Paulus refererar inte till något smärtsamt som han vill glömma, utan till sådant hand kunde skryta över; hans kunskap, karriär och framgång som ju jämfört med hans relation till Jesus, inte längre var något värt.
Jag vet inte i vilken sopkorg Paulus framgång hamnar i, men det visar att gammal stolthet bör vi lämna bakom oss för att vinna något bättre framöver.
Men Bibeln talar även om saker vi ska komma ihåg eller minnas för att just det ska hjälpa oss i framtiden.
Den 27 januari är en offentlig minnesdag av Förintelsen. Att besöka Yad Vashem som ligger på Minnesberget i Jerusalem och ta del av dokumentationer från andra världskriget som filmer, foton, affisher och kirurgiska instrumenten som användes på judarna, så blir det inte bara något som hamnar på en minneslapp utan på en gul post-it. Det vill säga något att komma ihåg för att det inte ska ske igen.
Förintelsens minnesdag får inte bli en dag som markeras för att det är politiskt korrekt, att det hamnar i rätt "sorteringsfack". Det är en påminnelse om vår kallelse att trösta och tala väl till Hans folk.
Inför det nya året vill jag sända med Psaltaren kap. 122:6 där psalmisten knyter an välgång till bön för Jerusalem;
"Önska Jerusalem frid! Må det gå dem väl som älskar dig. Må frid råda inom dina murar, välgång i dina palats. För mina bröders och vänners skull vill jag önska dig frid. För Herrens, vår Guds, hus skull vill jag söka ditt goda"
Gitten Öholm, krönika i INBLICK Januari 2023
Jag blir påmind om min bibelskolelärares ständiga kommentar; "Det står alltid mer" när jag fortsätter att läsa verserna i psalmen "Den blomstertid nu kommer" och finner att vers 4 och 5 är en fantastisk bön och utmärkt att själva använda som bön. Den innehåller både bön för vårt land, arbete, kärlek och smärta och välsignelse med Guds ord som källa.
Även om psalmen sjungs på många håll i Sverige i dessa sommaravslutningsdagar, är det ofta bara de första tre verserna som sjungs. Resten blir tydligen för personlig då den visar till en namngiven Frälsare och Gud vilket inte hör hemma i ett sekulariserat land som Sverige.
Att "världen" känner sig obekväm med verser som handlar om Jesus eller om Guds vilja, är ju inte svårt att både förstå och ursäkta. Men det som jag däremot kämpar med och inter förstår, är att i kristna sammanhang och då Israel kommer på tal, inte tycks vilja läsa eller ens förstå resten av verserna i Bibeln. Eller i princip se hela Guds plan från första sidan till sista sidan. Jag tänker självklart i anknytning till den roll och det verktyg Gud har utvalt det judiska folket att ha för världens frälsning och som det visas till genom hela vår Bibel, grunden för vår kristna tro.
Argumenten som ligger till grund för den så kallade ersättningsteologin, det vill säga att kyrkan har ersatt judarnas roll, kan liknas med att man bara läser de tre första verserna.
Ja, det står om Guds vrede över judarna. Ja, det står om hur han förskingrade dem. Ja, det står att de var trolösa, och ja, det står att judarna släpade fram Jesus till att dödas. MEN det står alltid mer!
Han som var vred på dem ska vända deras öde och förbarma sig över dem (Jer.33:26) Han som förskingrade dem skall åter föra dem tillbaka till sitt egna land. Han skall också bota deras trolöshet och älska dem av hela sitt hjärta. (Hosea 14:5) Jesus kom till sina egna, men hans egna tog inte emot honom, men för dem som tog emot honom, (Joh. 1:11) dvs judar eftersom det var bland judar han omgav sig av, gav Han makt att bli Guds barn. Detta är en nåd som sträcker sig ut till var och en vare sig du är jude eller icke.
Så läs hela fortsättningen och gläd dig över att Guds löften håller både till sitt egendomsfolk judarna och till dig och mig där vi har en härligt roll med att trösta dem.
Avslutningsvis jagg jag sända med bönen i vers 4 och 5 från sommarpsalmen "Den blomstertid nu kommer":
O Jesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld. Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får. Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår.
Välsigna årets gröda och vattna du vårt land. Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand. Välsignea dagens möda och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.
Gitten Öholm krönika i INBLICK Juni 2022
Bibeln berättelse om Babels torn hör väl inte till den vanliga predikoportföljen utan vilar mer som en skugga någonstans efter syndafallet i Edens trädgård, men jag anser den är högst relevant för att förstå utväljelsen av det judiska folket och landet Israel. Ta dig gärna en stund och sätt dig in i berättelsen.
Gud hade börjat om igen med mänskligheten efter syndafloden, men åter igen växte synden. Berättelsen om Babels torn som finns redan i kapitel 11, handlar om människans dröm att nå det högsta, bli det största. "Då ska vårt namn bli känt" säger folket när de ska bygga staden med tornet vars trappa skulle nå Gud. (1 Mos. 11:4) Det är efter denna händelse Gud griper in och väljer ute en man, ett folk och en plats för sig själv, som blir verktyget på jorden för att göra Hans namn känt.
Häromdagen lyssnade jag på en av sommarpratarna vet inte vem han var, men förstår att han måste vara väldigt känd eftersom han refererade till det ena priset efter det andra, den ena plattformen efter den andra. I programmet peppade han flera gånger lyssnaren att inte ge upp sin dröm, allt, ja allt är möjligt. Visst hade han misslyckats, men även det sa han flera gånger att det gjorde honom bara till en bättre version av sig själv.
Inte för att det han sa gjorde något intryck på mig, jag förväntade inte att han skulle komma med någon vishet, men ändå lyssnade jag vidare i tro att han måste ju komma till en slags konklusion. Jag menar, varför var han överhuvudtaget inbjuden att vara sommarpratare? Men det enda som kom, och som egentligen inte var så överraskande, var hans konstaterande att han trots alla framgångar, att när alla spotlights var släckta, inte kunde säga sig vara lycklig. Han avslutade med att hoppas kunna säga sig vara lycklig vid 50 års ålder i alla fall.
Det som jag ändå fastnade vid i radioprogrammet var just uttrycket "bättre version av mig själv". Jag har hört det ett flertal gånger nu i alla slags tv-soffor där kändisar intervjuar varandra och där kriser och misslyckande bara har gjort dem till en bättre version av sig själv, vilket då mynnar ut i ännu en enmanshow som säljer slut sina biljetter på bara några dagar.....
Under tiden jag lyssnade på sommarprataren såg jag bilden på Babels torn framför mig samtidigt som jag formulerade det engelska ordet för högmod, nämligen; pride.
Jag vill på inget sätt döma någon enskild person som framträder, varken i media eller på sociala medier, för vi lever i en tid som genomsyras av självupptagenhet. Men det är just när högmodet växer hos folket i Babel som vi ser hur Gud griper in och säger till Abram; "jag ska göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse" (1.Mos.12:2)
Jag vet att det är flera profetior som ska gå i uppfyllelse innan Jesus kommer, men jag vill ändå visa till denna händelse som jag upplever så starkt. Guds ingripande på jorden efter Babels torn med att välja ut det judisak folket och landet Israel med löfte till den som välsignar Israel, är lika relevant idag då dagens Babeltorn bara blir högre och högre. Israel finns på plats, det judiska foket finns på plats och änu fler återvänder i tusentals.
Jesus säger i Matteus 25:40 "Allt vad ni har gjort mot en av mina minsta bröder (som var judar) det har ni gjort mot mig". Så din och min "framgång" består i att vara på Guds sida i vår tid. Välsigna det han välsignar.
Gitten Öholm - artikel i INBLICK augusti 2022
